Hej, hallå enögda riskkapitalet — det är slutsnackat nu!

Posted on Posted in Analys, Startups

De har fått sig en släng av mediesleven på senaste tiden. Herrarna (och ett fåtal damer) i VC- och inkubatorsbranschen. Och nu ska vi bevisa att de har fel, fel, fel.

Det började med att DI Digital publicerade en artikel om hur många kvinnliga entreprenörer som fått investeringar. Smärtsamt dåliga siffror. Almi Invest, Vinnova, Northzone, Creandum, Moor, GP Bullhound, Industrifonden, Sting, Springfield och Chalmers Ventures granskades. Nyhetssajten för svenska entreprenörer, Breakit, var inte sena att följa upp. Fredrik Wass, krönikör på DI Digital uppmanade branschen att fortsätta räkna kön, och Johan Jörgensen på crowdfundingföretaget FundedByMe menar att den systematiska diskrimineringen av kvinnor i riskkapitalsammanhang pågått länge och att det beror på ett systemfel. Hos männen som investerar. I Johan Jörgensens debattinlägg får vi också veta att kvinnliga entreprenörers crowdfunding-kampanjer går alldeles utmärkt.

”Vi har väldigt liten chans att göra något åt det eftersom vi sitter för långt upp i värdekedjan”
– Hans Otterling, VD på Northzone

De ytterst ansvariga för den snedvridna fördelningen av stöd och kapital fick förstås frågor från media om varför det ser ut som det gör. Och serverade samma gamla floskelsvar som florerat sedan början av 90-talet, dvs. att det inte finns några kvinnliga entreprenörer som håller måttet (sållning och urval) eller att det inte finns några kvinnor alls.

“Vi saknar en volym av kvinnliga entreprenörer.
Sållningen är väldigt hård”
– Pär-Jörgen Pärson, partner på Northzone

Kvinnorna borde veta vem jag är. Jag är deras sista utväg. Men de kommer i alla fall inte till mig” säger till exempel Sven Hagströmer, riskkapitalist och styrelseordförande för Allbright. Hagströmer får frågan om varför är det så få kvinnor som får riskkapital på sin egen organisations frukostseminarium, precis efter att forskarna Jeaneth Johansson och Malin Malmström föreläst om sin viktiga rapport Under ytan — hur går snacket och vem får pengarna? Herr Hagströmsers svar skvallrar om hur självbilden är hos männen som investerar.

I samma veva bjuder Michaela Holtz, grundaren av säkerhetsappen Zeifie, in till en entreprenörslunch för kvinnliga entreprenörer på hajpade co-workingspacet SUP46 — med backning av oss på Genius och Stockholms stad. Hon vet att det finns önskemål att träffas och snacka om det. Män — eller backare som hon kallar  dem — är också välkomna (givetvis). 750 entreprenörer vill komma — men tyvärr finns det bara plats för 150. Biljetterna tog slut på en timme.

750 kvinnliga entreprenörer! Japp, här brudarna!

Det är tveksamt, faktiskt inte ens sannolikt att alla dessa entreprenörer är intressanta för de privata VC-snubbarna. Det är ändå märkligt att de inte hör av sig och försöker få tag i den där väntelistan? Är det ett tecken på att 900 kvinnliga entreprenörer är utdömda på förhand? Att de — på grund av de är kvinnor — inte är intressanta för riskkapitalet? Och hur ska vi då tolka förklaringarna om att “kvinnorna inte finns”? Är det omedvetna stereotypa föreställningar eller helt enkelt bara läpparnas bekännelser att männen som investerar vill hitta kvinnorna?

”Det finns en kraftig dominans av manliga innovatörer. Det kan vi även se på andelen kvinnor som läser till programmerare och utvecklare på universiteten. Redan där finns det ett jätteproblem”
– Pär Hedberg, VD på STING

I stället väljer de att mansplaina situationen med förklaringsmodeller från kritaperioden. Ärlighet varar längst och det vore faktiskt uppfriskande om någon tog bladet från munnen och sa det rakt ut, det som alla ändå har på känn: — “Näe, vi vill faktiskt inte ha några kvinnliga entreprenörer. Våra rekryterings-, urvals- och bedömningsprocesser är nämligen inte gjorda för dem. Vi vet inte, och har ingen lust att ta reda på hur vi ska interagera med dem — så det är enklast att köra på som vanligt”. Om någon vågade säga så, då skulle vi ha en chans till samtal, då skulle vi kunna nå er, herrar riskkapitalister och förändra situationen — skapa snabbare och stabilare tillväxt och bli demokratiska på kuppen.

Men det finns baske mig ingen ursäkt för snedfördelningen av våra offentliga, skattefinansierade stödmedel. Vad är er ursäkt, Tillväxtverket och Almi? Men det är ett annat blogginlägg.

Det här inlägget publicerades först på Medium